Archive for the ‘Ultra’ Category

6H Trollhättan

Lördagsmorgonen började precis som vilken annan lördagsmorgon som helst. Uppstigning strax efter klockan 6 och frukost i lugn och ro med familjen. Därefter var det inte mycket som var som vanligt denna lördagsmorgon. Jag packade det sista inför mitt livs andra ultralopp och några minuter efter 8 var bilen i rullning norrut mot Trollhättan och Knorretorpet.

Knorren

Krorretorpet (Knorren) lördag morgon

Väl framme hämtade jag min nummerlapp och passade på att ge K-G ett exemplar av min bok som jag lovade honom eftersom han ställde upp som korrekturläsare av manuset. Sedan var det dags för ombyte och dagen till ära blev det full jogg.se-utstyrsel med jogg.se-linne och jogg.se-keps.

ombytt

Ombytt, lite dålig skärpa, men ändå...

Jag träffade på lite människor att prata med så den knappa timmen som var kvar tills det var dags för start gick ganska snabbt. Så det dröjde inte förrän K-G ropade ut att det var dags för start och jag började springa.

Oj, vad lätt det kändes… Första milen gick på ungefär 55 minuter, två mil passerade jag efter ca 1:55 och efter tre timmar hade jag lyckats avverka ca 29 km. Redan nu började jag ana att mitt mål på 55 km inte skulle nås, men jag borde ändå lyckas ganska bra och slå personbästa med god marginal

En fot före den andra

Hur svårt kan det vara, det är väl bara att sätta den ena foten framför den andra

Jag sprang och sprang och gick lite då och då och ärligt talat så blev gångpauserna fler och fler och längre och längre. Jag fick dock trevligt påhejande av Niklas från jogg.se och frugan och sonen som kommit upp med tåget. Tack för det! Och tack till alla andra som hejade också. Både frugan och Niklas tog lite bilder så här kommer de.

Jag springer så snabbt så att bilden blir suddig 🙂

Två tummar upp! Njuter av en heldags löpning...

Stannar till en stund hos familjen för en andningspaus

När jag hade sprungit i 6 timmar stannade distansräknaren på 49185 meter. Ett drygt varv (varvet var 1093 meter långt) sämre än förra året. Min direkta känsla var besvikelse. Två varv till borde jag ha klarat tyckte jag. Men det blev som det blev och nu i efterhand går det inte att göra nåt åt det. Jag kom i alla fall över marathondistansen med knappt 7 km och det är ändå huvudsaken.

Det kommer fler 6H-lopp och jag är grymt sugen på att ställa upp i Skövde i höst för att försöka sätta nytt PB där.

Det är i alla fall en otrolig känsla att springa tidslopp. Det går knappt att jämföra med ett marathonlopp. Stämningen runt banan är helt annorlunda och servicen vid vätskestationen likaså. Ett exempel är när K-G ställer sig mitt i banan med en papplåda i varje hand och ropar:
”Choklad eller jordgubb?!”
Det var alltså dags för glass! Och bordet vid varvningen var alltid välfyllt med vatten, sportdryck, cola, fanta, chokladdryck, kaffe, köttbullar, lasagne, godis, mackor, bars, m.m. m.m. Grymt service helt enkelt.

Slutligen: 6H – Try it, you’ll like it!

Personsämsta på 6H

Igår sprang jag Trollhättan 6H. Hade satt målet på 55 km och trodde nog att det skulle gå. Första 2,5 milen gick ganska lätt men sen… Oj oj oj…

En längre redogörelse med bilder mm kommer snart, men tills dess:

49185 meter blev det. Surt att missa 5-milsgränsen med så lite som 815 meter men vadå, det kommer fler lopp. Och kul var det ändå!

Det blir en ultrahelg

På lördag står jag på startlinjen i 6-timmarsloppet i Trollhättan. Oj, vad kul det ska bli. Det har varit tveksamt in i det längsta men nu är det bestämt och klart.

Blir till att åka förbi Intersport på hemvägen idag för att köpa lite Vitargo för att ladda. Resorb har jag redan hemma…

En park gjord för ULTRA

Helgen spenderade jag och familjen i Malmö då hustruns farfar fyllde 80 år. Så där lagom kul att köra totalt 50 mil på en helg men det funkade väl ändå. Lillkillen somnade fint strax söder om Halmstad på vägen ner och strax söder om Båstad på vägen upp.

På söndagsmorgonen vaknade vi vid 7-tiden och gick ganska direkt för att käka hotellfrukost. Vanligtvis brukar jag nöja mig med fil och müsli till frukost, men är man på hotell så är man och man vill ju få valuta för pengarna. Så först fil, sen mackor och avslutning med äggröra, bacon och prinskorv. Mums!

En liten stund senare drog jag på mig löparkläderna och gav mig av. Fick tips av hotellpersonalen att det fanns en park, Beijers park, i närheten och begav mig dit. Det var ca 1,5 km till parken och väl där visade det sig att ”varvet” i parken bara var 1 km. Så jag lubbade runt några varv och sedan tog jag en extra runda för att se mig omkring.

Rundan, klicka för att se detaljer på jogg.se

Något som slog mig när jag sprang runt där i parken var att den var ju som gjord för ultralöpning. Ja, tidslopp alltså. Lagom långt varv, bra underlag (mest jord/grus och lite asfalt), breda vägar, bra plats för vätskestation m.m. Ja, allt verkade som gjort för ultralöpning. Så om nån i Malmö läser detta, se till att ordna ultralopp i Beijers park!

Fort gick det också. En snittfart på 4:54 över distansen 8,7 km var det mycket länge sedan jag höll. Det är nåt som har hänt med min farthållning. För en månad sedan tyckte jag att 5:10-fart kändes snabbt och nu känns det nästan långsamt. Antar att det har med min ökade träningsmängd att göra, att farten har kommit automatiskt med den liksom.

1643:a

Efter att ha läst ett inlägg av MarathonMia var jag ju bara tvungen att kolla in mig själv i ultralöpningens världsstatistik för 2009…

HÄR HAR NI DET! Svart (och orange) på vitt…
Jag är den 1643:e bästa 6-timmarslöparen bland män under 2009.

Hur fräckt är inte det? OK, det är inte lika fräckt som att MarathonMia är den 90:e bästa tjejen på 12-timmars men ändå… Jag började springa för att tappa lite vikt och för att må bra för 4-5 år sedan och att bara ha klarat av ett ultralopp är bra nog, men att dessutom vara bland den 1643:e bästa i världen (statistiken omfattar 2164 personer) är riktigt bra gjort av mig!

Vad ska jag göra för att fira? Hmmm, kanske blir ett extra långt pass på löpbandet (eller kanske rent av utomhus) imorgon 🙂

Två missade lopp

I helgen har två lopp som jag vill springa avgjorts. Jag stod inte på startlinjen i något av dem tyvärr.

nyettan3

Det ena är Lidingöloppet. Jag har satt upp som mål för mig själv att jag någon gång ska göra en Svensk Klassiker så då är ju Lidingöloppet givet. Men även om detta inte varit ett av mina mål hade jag nog gärna sprungit detta klassiska terränglopp. Det, GöteborgsVarvet och Stockholm Marathon är väl de tre bjässarna i landet som man bara ska ha sprungit.

INTRObgrnd

Det andra är Spartathlon.  Detta lopp verkar helt fantastiskt. MEN, det är 246 km långt! Det ärRIKTIGT LÅNGT! Det är nästan 5 gånger längre än vad jag någonsin sprungit. Men någon gång kanske! Drömmar får man ha, drömmar bör man ha! Jag har flera men dessa två lopp är två av dem!

Fast nu närmast är det ju Göteborg Marathon den 10 oktober!

Välkommen post

Oftast tycker jag att postlådan (eller är det brevlådan det heter?) mest är fylld av räkningar och reklam. Kanske allra mest av de sistnämnda. Skulle kunna sätta upp en ”Ingen reklam”-skylt men ibland är det ju faktiskt rolig eller pengabesparande reklam. Igår när hustrun kom in med dagens postskörd fanns det i alla fall lite rolig post.

Marathonlöparen nr 4 2009

Marathonlöparen nr 4 2009

Som en vän av det skrivna ordet läser jag mycket och gärna. Böcker, tidningar, tidskrifter, bloggar – även om de oftast inte är tryckta – slukas. Som ”marathonvän” är det dock extra roligt när tidskriften Marathonlöparen kommer i posten fem gånger om året. Marathonlöparen är alltså medlemstidningen för medlemmar i Svenska Marathonsällskapet där jag är medlem. Detta nummer innehåller flera artiklar om Stockholm Marathon som får mig att drömma mig tillbaka och dessutom läsvärda artiklar om vätska och sjukvård och en artikel om Jättelångt! Är DU inte medlem så tycker jag att du ska bli det redan idag! Om inte annat så för den utmärkta – om än för utomstående lite ”nördiga” – tidningen!

Prestationsbevis!

Prestationsbevis!

so far so good som man brukar säga, men efter att ha letat lite till bland reklamen hittade jag ett kuvert som när jag öppnade det visade sig vara från Kommittén för ultradistanslöpning – eller KUL. Efter 6H i Trollhättan beställde jag ett prestationsmärke från dem. Ett tygmärke som man t.ex. kan sy fast på träningsväskan eller nån överdragsjacka eller liknande som visar att man genomfört ett 6H-lopp. För svårare än så var det inte att erhålla järnmärket i 6-timmarsdisciplinen. För brons, som är nästa steg, behöver jag dock komma upp i 60 km på ett 6-timmars och det ska jag göra, frågan är bara när…