Archive for april, 2010

Rekordmånad

Oj, vad skönt det är att få sammanfatta en månad och känna sig nöjd, glad och överlycklig! Det har blivit allt för många månadssammanfattningar som innehållet sjukdom och ibland skador men nu verkar jag vara på rätt spår.

April har alltså inneburit sänkt PB på halvmaran med exakt 5 minuter. Från 1:53:38 till 1:48:38. Bara det är ju nog för att rubriken Rekordmånad ska vara korrekt, men även den totala löpdistansen är ett nytt personbästa. Detta trots att jag förra året hade några månader med maror och ultralopp. Så vad som komma skall blir kul att se!

April i siffror ser ut som nedan:

Löpning: 121,3 km / 10:53:21 (snittfart: 5:23) fördelat på 11 pass
Cykling: 7,2 km / 0:20:44 (snitthast: 20,84) fördelat på 1 pass
Övrig träning: 2:34:18 fördelat på 6 pass

Maj innehåller en av årets höjdpunkter, GöteborgsVarvet! Ska det bli nytt PB igen? 🙂

Annonser

Småskadad efter rekordloppet

Efter lördagens rekordfart på halvmaran tar jag det lite lugnt i början av den här veckan. Visst suger det i spring-tarmen efter ett löppass men jag vet av gammal erfarenhet att jag behöver ett par dagar efter ett lopp innan jag ger mig på löpningen igen.

Anledningarna till vilan är dels att jag måste landa mentalt efter loppet, dels att jag har en liten liten skadekänning i den främre trampdynan på högerfoten. Skulle tro att det är en nerv som hamnat lite i kläm, så det är nog egentligen ingen fara, men jag tar det säkra före det osäkra… Slutligen brukar mina ben helt enkelt behöva vila en stund efter en sådan urladdning som ett lopp på 21 km ändå är.

Istället för löpning står ett cykelpass på 15-20 km på agendan för onsdagsförmiddagen (om vädret tillåter). Lillkillen (som inte är så liten längre) är nästan alltid på ett cykelpass och det ger ju mig lite extra träning att ha med honom och hans dryga 16 kg på cykeln. Ska bara försöka komma ihåg att pumpa däcken redan idag…

Kungsbackaloppet 2010

Lite nervös inför årets tävlingspremiär åkte jag med familjen söderut mot Kungsbacka. Kungsbackaloppet är kanske inte årets höjdpunkt men ändå ett mycket trevligt lopp och jag ville verkligen göra ett bra resultat. Men med tanke på hur magen betett sig under veckan så hade jag bestämt mig för att jag skulle bli nöjd om jag kom i mål.

Väl framme tog det en stund att få nummerlappen för min nummerlapp hade av nån anledning försvunnit vilket gjorde att jag måste få ett nytt nummer och det var en massa administration kring detta. Tack till funktionärerna som ändå löste problemet snabbt och med leenden på läpparna!

Men nummerlappen i handen var det en knapp timme kvar till start och jag gick med fru, son, svärmor och svärfar (som också anslutit) till H&M för att köpa en ny mössa till Lillkillen. Det blev en med Blixten McQueen på! Sedan började det bli dags för uppvärmning och omklädning, fast i omvänd ordning kanske.

Innan jag visste ordet av stod jag på startlinjen och startskottet gick. Jag hängde med ”flocken” men utan att ha bråttom eftersom jag hade ett ganska snällt satt mål men jag märkte snart att det gick ganska snabbt och kändes otroligt lätt. Efter 2-3 km hamnade jag bredvid en kille/man som höll precis samma tempo som jag och vi beslutade oss för att ta sällskap och försöka hjälpa varandra till bra tider. Redan nu började det lukta rekord, men hur länge skulle jag orka hålla den här höga farten (5:08)?

Vid kvartsmarapassering, dvs vändpunkten, kändes allt fortsatt bra och jag och den andre killen fortsatte dra varandra, men allt eftersom kilometrarna passerade blev det tydligt att nu var det bara han som drog mig och vid 15-16 km blev jag tvungen att släppa.

Jag stretade på bra för egen maskin dock och lyckades hålla mig kring 5:15-fart.

Trött som f-n, men också ganska lycklig spurtade jag över mållinjen 1:48:38 efter starten. Nytt personbästa med exakt 5 minuter!

Virtuellt, vibrerande, snabbt och exakt

Magen har lugnat ner sig. Äntligen! Det var troligtvis magkatarr eller nåt liknande. Lite för mycket stress och lite för mycket kaffe och så, antar jag. Blir till att försöka leva lite bättre nu!

Igår fick jag i alla fall till ett träningspass på nästan 9 km som ett sista distanspass inför årets tävlingspremiär som sker imorgon i Kungsbackaloppet. Den nya klockan – Forerunner 310XT – satt såklart på armen och jag har ju utlovat en recension av den så här kommer den.

En grym träningskompis 🙂

Mitt omdöme kan snabbt sammanfattas till: Oj, vilken bra klocka!

  • Den är snabb på att synka med satelliterna. Min 305:a kunde ta allt mellan 40 sekunder och 5 minuter på sig. Hittills har 310:an fixat det på mindre än 15 sekunder.
  • Den är exakt. Vet inte varför men den verkar mäta betydligt bättre. Tidigare fick jag nästan alltid korrigera rundan i SportTracks, men 310:an mäter korrekt från början.
  • Den vibrerar. Man kan ju ställa in klockan på att varna baserat på tid, distans eller puls och 310:an har en vibrator som gör detta tillsammans med en varningssignal. Denna funktion kommer bli grym på sommarens tävlingar när 1000-tals löpares klockor piper samtidigt vid alla kilometerpasseringar.
  • Den är snyggare. Kort och gott…

Under gårdagens pass använde jag för första gången funktionen virtuell träningsparter och den gillade jag skarpt. I alla fall så länge som jag låg före min ”medtävlare” 🙂 Funktionen fanns på 305:an också men jag använde den aldrig av nån anledning!

Kort och gott! En riktigt bra klocka som är värd sina pengar!

Doktorns ordination

Så kom jag till slut in till doktorn med min mage. Och han klämde och kände lite här och där och tog lite prover och undrade lite grejer och sen så var det bra med det. Har ett prov jag ska ta hemma också och lämna in under veckan.

Men det bästa av allt var att doktorn ordinerade löpning som symptombehandling! För att sätta fart på tarmarna och för att få all luft som av någon anledning samlats i magen att komma ut, helst i form av rapar (hur ofräscht det än må vara). Så jag gav mig ut på en 4 km runda i lugnt tempo i eftermiddags och det funkade nog. Jag rapade i alla fall de första 2 kilometrarna och på eftermiddagen/kvällen har det känts betydligt bättre!

Och så fick jag ju testat klockan också, men det kommer en recension om den i ett separat inlägg, kanske imorgon!

Mag- och snuvproblem

Åh, vad jag hade bespetsat mig på att göra ett första pass med min nya Garmin Forerunner 310XT i helgen. Jag hade laddat den och gjort alla inställningar rörande vikt och längd m.m. för att kaloriberäkningen skulle stämma men när jag gick och la mig på fredagskvällen så var magsmärtan tillbaka. Detta – tillsammans med det faktum att det blåste halv storm här i lördags – gjorde att det inte blev någon träning av överhuvudtaget.

Söndagen blev inte bättre den. Magen fortsatte att bråka med mig och dessutom var jag snuvig och kände mig lite tjock i halsen. Min första tanke var såklart att ”Nu ska jag SÅKLART bli förkyld…” men det verkar som att det var/är pollenallergin som sätter in nu. Har bokat tid för kontroll så att jag vet vad jag är allergisk mot. Kan ju vara bra att veta liksom 🙂

Så nån test av klockan har det inte blivit än, men håll ut. En recension kommer så snart jag hunnit med att testa den!

My precious (Garmin Forerunner 310XT)

Min nya Forerunner, aka "My precious" 🙂

Igår fick jag den, min nya Garmin Forerunner 310XT. Oj, vad jag kommer springa snabbt nu! Första intrycket är att den är lite smidigare än 305:an som jag haft tidigare och enligt uppgift ska den vara snabbare på att hitta satelliterna och synka med dem. Än har jag inte haft någon möjlighet att testa den men så snart jag gjort det kommer det att komma en recension här, var så säker!