Archive for mars, 2010

100 km och ont i magen

Man brukar ju höra ”inget ont som inte har något gott med sig”. Om det stämmer eller inte låter jag vara osagt men kan man vända på det? ”Inget gott som inte har något ont med sig”? Stämmer det? Generellt vet jag inte, men just idag verkar det ha stämt på mig.

Järntabletter

Järntabletter

När jag gav blod i fredags fick jag en karta järntabletter. Om jag har fattat saken rätt så får män det en gång om året och kvinnor efter varje tappningstillfälle. Idag när jag var ute och sprang på lunchen fick jag riktigt ont i magen efter 2 km och jag skulle tro att det beror på järntabletterna.

Så för mig var det goda att jag gav blod och var en osjälvisk och duktig kille och det onda det förde med sig var att nästan hela min löptur (i ett underbart väder kan tilläggas) blev förstörd av magsmärtorna.

Nåja, jag kom tillbaka till jobbet och överlevde och det är väl bara att hoppas på att nästa runda blir bättre. Dagens runda gjorde i alla fall att månadstotalen för mars blev mer än 100 km löpning! Det är mycket för att vara mig!

Bästa veckan på länge

I tisdags skrev jag att jag hade en bra start på veckan. Så var det och slutet blev inte sämre det.

Hann med ytterligare ett lunchpass på ene dryg mil i torsdags och idag blev det knappt 12 km i ett underbart Skatås. Slutsumman för veckan hamnade på 37 km löpning. Det var MYCKET länge sedan jag hade sådana veckototaler utan att ha sprungit en mara eller ett ultralopp i samma vecka.

Visst kändes det i benen att jag var/är ovan vid dessa träningsmängder. De senaste månaderna har jag legat på någonstans mellan 10 och 20 km i veckan. Men benen bar ändå ganska bra och tiden blev hygglig. Men om jag ska fixa en bra tid på Varvet och/eller på Stockholm Marathon måste jag försöka fortsätta att hålla träningsmängden på i alla fall mellan 30 och 40 km i veckan skulle jag tro.

Men nu ska jag inte hänga upp mig på det. En grym vecka lägger jag till handlingarna och tar det en vecka i taget framöver. Varje steg är viktigt och betalas med svett! 🙂

Halvkilot lättare

Läste Sofies (a.k.a. Snorkkis/Snorkfröken) inlägg om anemi igår och kom genast på att jag inte lämnat blod på länge nu. Så idag på lunchen traskade jag iväg till Droppen i Nordstan för att bli ett halvkilo lättare (ok, på ett ungefär, har inte densiteten på blod i huvudet).

Nålen i armen

Allt gick bra och några minuter efter att tappningen börjat var jag klar och som tack fick jag en Trisslott och en TIA-lott. Kände mig lite tursam idag och det visade sig rätt. På TIA-lotten skrapade jag hem hela 10 kronor! Tar väl en ny lott någonstans tills det inte är någon vinst på den, men vinsten med det hela är ju att det ska finnas blod i blodbanken och de verkar alltid extra tacksamma att jag kommer och lämnar, har förstått det som att AB+ är en relativt ovanlig blodgrupp.

Vårkänslor

Vaknade i morse och blev ganska snabbt lycklig. Hörde på radion att det skulle bli temperaturer kring 10 grader under dagen vilket passade alldeles utmärkt eftersom jag tänkt ge mig ut på en lunchlöpningsmil. Att hustrun skulle ge sig av till Hemsedal på skidresa med jobbet ända tills på söndag kändes såklart lite trist, men man kan inte få allt. Och jag och Lillkillen får ju lite egentid med varandra i alla fall.

Volvo Penta

Volvo Penta

Så jag gav mig iväg vid 11-tiden. Kämpade mig över Göta Älv bron och vidare längs Hjalmar Brantingsgatan ut till Volvo Pentas fabrik i Lundby. Vände där och sprang samma väg tillbaka. Totalt landade jag på 10,18 km på lugna 56 minuter.

Efter en svinkall vinter med många, men inte så långa, men stundtals långtråkiga pass på löpbandet på gymmet är det hur skönt som helst att äntligen springa ute igen.

Och bäst av allt är att det är bara torsdag men jag har redan kommit fram till att denna vecka är den bästa löpmässigt under hela året, ja till och med den bästa sedan början av oktober förra året! Med lite tur, och en del skicklighet, kan det kanske bli ett pass på söndag också 🙂

Bra start på veckan

Drygt 10 km ute igår och drygt 5 km fartlek på löpbandet på Sportlife idag. Kan veckan starta bättre träningsmässigt sett? Nej, jag tror inte det. Jag är på gång igen efter alla dagisbaciller som Lillkillen dragit hem och jag är redan uppe i drygt 70 km under mars vilket är ganska mycket för att vara mig. Det är dessutom en dryg vecka kvar av månaden så lite till borde jag kunna öka månadens löpmängd.

I och med att vädret blir bättre och bättre så börjar det också så smått bli dags för att börja cykla och/eller springa till jobbet. Mitt största problem med att transportträna är att jag lämnar Lillkillen på dagis varje morgon. Det innebär att jag inte kan springa med bara ryggsäck i alla fall. Men skam den som ger sig. Som jag ser det har jag ett par vettiga alternativ i alla fall.

  1. Springa med joggingvagn, ställa den på dagis och springa vidare
    Problemet med detta alternativ är att jag inte har någon vagn som lämpar sig för detta. De kostar en del och frågan är om det är värt det?
  2. Cykla till dagis och springa vidare till jobbet
    Ett fullt tänkbart alternativ. I dagsläget har jag barnstol på cykeln och den BÖR funka än (minns inte viktgränsen på den) men annars finns det ju cykelkärror som man kan ha på släp istället.
  3. Cykla helt enkelt
    Också möjlig lösning, även om den inte är riktigt lika rolig. Det är ju löpning jag brinner för, inte cykling, men cykling är kul det också.

Ja, ja, det går ju att fixa till det på nåt sätt, frågan är bara hur?!

Hoppas på en bättre natt i natt

Natten till idag vaknade jag med ett ryck klockan 02:31 av att Lillkillen skrek i högan sky. Det var en mardröm som hade väckt honom och tiden fram till ungefär 04:00 spenderades i TV-soffan tittandes på Wild Things som hustrun klassade som en thriller kombinerat med mjukporr. Vet inte det, men somnade om gjorde han till slut i alla fall.

Hoppas verkligen på en bättre natt i natt. Jag är mer än nöjd om jag får sova till klockan 7.

God natt!

Vasaloppet nästa?

Kraftprovet på skidor

Blir det Vasaloppet nästa år för mig kanske? Vem vet? Igår kom en av mina kollegor och sa:
”Vasaloppet nästa år, är du på eller?”
Vem är jag att säga nej i ett sånt läge?

Kraftprovet inom löpning är väl för de allra flesta marathon?! Check! Been there, done that. Flera gånger dessutom! Skidåkningens kraftprov – för vanliga motionärer i alla fall – borde väl vara Vasaloppet?! Någon som vill opponera sig? Och jag har ju faktiskt som ett långsiktigt mål att genomföra En Svensk Klassiker (eller åtminstone alla ingående grenar) och då måste jag ju göra Vasaloppet någon gång.

Som de strateger och IT-människor vi är – även om IT inte har nåt alls med detta att göra – så la vi snabbt upp en road-map:

  1. Mats (kollegan alltså) fixar rullskidor och stavar
  2. Vi tar en eller ett par testrundor tillsammans någon lunch på nån cykelbana eller i Skatås
  3. Vi tar beslut om anmälan ska skickas in

Tre action-punkter alltså. Lagom många för att hålla i huvet. Om anmälan blir verklighet kommer säkerligen löpträningen till hösten bli lite lidande till förmån för stakning medelst rullskidor men det må väl vara hänt.

Följ den spännande fortsättningen här på bloggen!

Men innan det är dags för detta kommer många sköna trevliga halvmaror, maror och ultralopp 🙂