Göteborg Marathon 2009

Lördagen den 10/10 2009 startade mycket bra. Jag hade fått sova hela natten och vaknade relativt utsövd och var pigg och glad. Men framför allt var jag otålig på att komma igång… Frukosten blev uppäten i lugn och ro och jag pressade i mig en extra macka och blandade till lite sportdryck och Resorb som slank ner under morgontimmarna och när klockan precis hade passerat 0900 satte jag mig i bilen och åkte mot Slottsskogsvallen.

Väl framme hämtade jag min nummerlapp och mitt chip (som f.ö. var en nyhet för året) och ställde mig sedan i dörren till Friidrottens hus och delade ut reklamlappar för boken. Dessa togs emot med stor nyfikenhet av löparna och jag hoppas att ryktet om boken nu sprider sig även bland de löpare som inte läser bloggar var och varannan dag. Efter inte så lång stund så dök Janne upp. Jag hade tydligen ”lurat” honom till Göteborg för att springa maran och det var kul att ses IRL. Vi sågs som hastigast inför Stockholm Marathon också men nu blev det lite mer prat än då.

Janne och jag före loppet

Janne och jag före loppet

Jag svidade om till långa tights nertill och lång funktionströja med kort funktionströja över upptill. Var lite tveksam till om detta skulle vara för varmt eller för kallt men det visade sig vara perfekt. Perfekt var också vädret. Ungefär 10 grader med bara en svag vind och växlande molnighet. Kan knappt bli bättre förutsättningar!

En kvart innan starten började jag och Janne värma upp tillsammans och klämde väl två varv på Slottsskogsvallens löparbanor. Jag brukar inte springa på bana men fick en aha-upplevelse den här dagen. Oj, vad det var skönt att springa på det underlaget. Ska verkligen försöka få till nåt pass då och då – kvalitetspass förhoppningsvis – på bana.

När starten gick såg jag snart bara ryggen på Janne. Detta trots att jag tyckte att jag öppnade snabbt. Första kilometern passerades på knappt 5 minuter och de nästkommande var inte mycket långsammare. Kroppen kändes grymt bra och benen var hur pigga som helst. Jag tänkte att det här går för snabbt men pinnade ändå på. Vändningen vid 10,5 km kom och allt kändes fortfarande hur bra som helst. Vägen tillbaka till Slottsskogen är lite värre än vägen ut (med backar m.m.) men ändå lyckades jag passera halvmaradistansen på ny rekordtid (1:52:48). Det blir väl iofs ett inofficiellt rekord eftersom jag inte sprang halvmaran 🙂

Efter 26 km började benen kännas stumma. Jag började tänka på tider och fastnade i det tänket men kom ändå på en plan. Jag skulle tillåta mig själv att gå två lyktstolpar och sedan skulle jag börja springa igen. Det funkade kanon! Efter två lyktstolpar började jag springa igen och då hittade jag löpsteget igen och kunde springa på ganska bra. Jag lyckades springa kanske en knapp kilometer innan jag tvingades gå två lyktstolpar igen och samma grej upprepades.

Efter den sista vändningen, vid ca 31,5 km, blev gångpauserna mer frekventa, men inte längre. Jag tvingade mig själv att springa och det funkade ganska bra. Steget var nog inte så bra, men ändå!

När Slottsskogsvallen kom inom synhåll var det bara att gasa på och jag sprang över mållinjen otroligt nöjd på den nya rekordtiden 4:22:13. En putsning med drygt 7 minuter från Sunne Marathon förra året och drygt 20 minuter bättre än Stockholm Marathon i maj.

En trött jag efter loppet

En trött jag efter loppet

Summan av kardemumman är att jag är nöjd med loppet även om målet på 6 min/km inte nåddes. Det kommer fler lopp och att jag persade får vara bra nog! Göteborg Marathon är ett grymt lopp tycker jag och har du inget för dig i oktober nästa år så föreslår jag att du redan nu bokar in nästa upplaga av maran!

Annonser

14 responses to this post.

  1. Härligt Johan! Bra idé med bokspridningen, det kommer ta dig till förstaplatsen 🙂

    Svara

  2. Kul läsning! Jag skulle väldigt gärna vilja springa Berlin marathon nästa år, men som det ser ut just nu kommer det inte bli så (även om det är ganska billigt att åka dit osv behvöer man kanske ha lite pengar undanstoppat iaf) och då kanske jag kan springa åtminstone halvmaran här ist. Vill ju som sagt se vilken tid jag kan göra när jag maxar! Fast lidingö ”måste” jag ju också springa så uppladdnngen blir väl inte helt optimal.. Men vi får se, rätt lång tid kvar dit 🙂

    Svara

  3. Grattis till väl genomfört marathon!! 😀 Puffar för din bok på min blogg.. 😉

    Svara

  4. Vadå inte bra steg, sånt är överkurs. Kul att läsa, och grattis igen till perset! Och snygg medalj också! 🙂

    Svara

  5. Posted by marathonjohan on 12 oktober 2009 at 13:48

    @Joel: Man kan ju hoppas 🙂

    @Andréa: Berlin vore tokroligt! Har även kikat lite på Köpenhamn och Oslo, bara för att göra nåt lopp utomlands. Jag tycker du ska klämma en halva nästa år, om inte annat som ett långpass! Man måste ju inte toktävla om man inte vill!

    @Lotta: Tack! Både för grattiset och puffen!

    @mialena: 🙂 Visst, bra steg efter 30-35 km är nog överkurs! Visst var medaljen snygg, men vad ska man göra med dem alla?

    Svara

  6. Passar på att gratulera till det nya perset även här. Håller med. Den här tävlingen är inbokad redan. Mycket trevlig tävling på lättlöpt bana.

    Svara

  7. Man hänger dem i hallen så känner sig besökare genast lata och testar kanske på löpning de med = fler potentiella konvertiter till löparbacillens gäng! 🙂

    Svara

  8. Härligt med PB. Och nu är det bara att invänta 1:a platsen för boken också… Tror att jag har ordnat några köpare och nya läsare.

    Bra jobbat!

    Självklart ska jag tillbaka nästa år även för marathon!

    Svara

  9. mialena & johan… Är det relevant att fundera över hur mycket miljön förstörs för att producera de där medaljerna som man bara slänger i en låda…?

    Svara

  10. Posted by marathonjohan on 14 oktober 2009 at 12:19

    @rosenblom: Tack ska du ha! Och visst är det ett trevligt lopp. Synd bara att jag fick springa nästan helt själv sista 15 kilometrarna… Visst är det relevant med miljöfunderingar angående medaljerna. Men samtidigt är det kul att ha dem. Men jag skulle nog nästan hellre vilja ha en funktionströja (ungefär som den man får efter Stockholm Marathon) än en medalj om jag fick välja. Såna gör man ju ändå av med ett par om året.

    @mialena: Hallen kanske vore nåt, frågan är bara vad hustrun skulle säga om det. Jag tänkte annars att när jag har ett lite större antal så kan jag lägga alla på ett bord, lägga en plexiglasskiva över och så får jag ett medaljbord! Fast vad gör man med pokaler och statyetter då? Ställer på bordet kanske?

    @Janne: Bra att du kommer tillbaka! Då blir det nya rekord och ny kramp 🙂

    Svara

  11. Grattis till jättebra prestation!!!!

    Svara

  12. Jag är för långsam för pokaler så jag slipper just det problemet, men medaljbord var smart!

    Svara

  13. Jattebra jobbat!! Bra tid och grattis till en superprestation! Roligt ocksa att se bilder pa dig och Janne!

    Svara

  14. Posted by marathonjohan on 15 oktober 2009 at 08:44

    @Sofia: Tack!

    @mialena: Haha, jag har inga sådana pokaler heller, men i trollhättan fick alla pokal! Det är rättvisa det!

    @Petra: Tack!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: