Industrilöpning

industriomradeKan man kalla lunchlöpning i (eller genom) ett industriområde för industriell löpning? I så fall var det just det jag gjorde idag.

Det var riktigt kallt när jag lämnade hemmet vid 07:30 i morse (dock bilburen för dagen) och jag kände mig oerhört tacksam för carporten som gjorde att jag slapp skrapa rutorna. Väl framme på jobbet gick förmiddagen ovanligt snabbt så jag missade nästan att ge mig ut strax efter 11 men till slut kom jag ändå ut och fick till ett mycket skönt pass på drygt 8 km. Snabbt gick det inte men med en liten fartökning mot slutet fick jag ändå till det så att sista kilometern gick nästan exakt lika snabbt som första.

Jag brukar annars ha problem med att gå ut för hårt så att jag tappar fart hela tiden men dagens pass visar ju på att det nästan enbart är mentalt. Jag har mer att ge, så varför ger jag inte mer? Jag ligger och ”lusar” i cirka 5:30-fart men bara jag trycker på lite så klarar jag lätt en 8 km runda i cirka 5:00-fart. Är det bara bekvämlighet? Måste kanske försöka få in lite mer kvalitetsträning igen. Började ju med det i somras men tappade det av nån anledning.

Hur är det för er? Tappar ni också fart allt eftersom eller lyckas ni hålla ungefär samma tempo hela tiden?

Annonser

10 responses to this post.

  1. ”Lusar” i 5:30? Jojo. Grejar du 5:00 så är det nog indeed lustempo! Jag skulle ”lusa” första 4 km och sen öka om jag var du.
    Jag har svårt att hålla farten oavsett tempo, det är nog bara i back- och korta intervaller jag lyckas hålla samma fart, konstigt nog. Något att träna på!

    Svara

  2. Skulle varit en smiley där också, efter lustempo! 😉

    Svara

  3. Ja industrilöpning måste ju vara löpning i industrimiljö under en vardag 🙂

    Jag ligger också i samma tempo konstant om jag inte koncentrerar mig på att göra nåt annat. Ganska konstigt egentligen att man tycker att det är värsta ansträngningen att springa 4 tusingar i 4.40 tempo, medan ett pass på 2 mil är rena soft-sysselsättningen. Det är väl bara att bestämma sig för att få in mer tempo; man blir ju bra på det man tränar.

    Svara

  4. Numera tycker jag att jag lyckas hålla tempot men jag har ingen aning om vilket tempo det är innan jag går ut… Är det av bekvämlighet du tappar så tror jag att du vet det om du funderar lite. Om inte så är det nog bara att nöta på, och som du säger, få in lite kvalitetspass.

    Svara

  5. Jag brukar nog kunna hålla tempot, fast det är av någon anledning enklare när jag ”lusar” i 5.45-tempo jämfört med när jag försöker trycka på lite och ligga runt 5.00-5.15. Fast å andra sidan har jag lätt att rusa på också, ibland är jag så springpigg på mina långpass att jag drar upp farten med en halvminut. Inte helt bra. 🙂 Ja, och vad vill jag ha sagt? Jo, kanske att det är lätt att hålla sitt ”bekvämtempo”, medan så fort jag vill springa långsammare eller snabbare så blir det knepigt för mig.

    Svara

  6. Posted by marathonjohan on 30 september 2009 at 08:16

    Skriver ett svar till er alla!
    Det vore kanske en idé att verkligen gå in för att öppna långsamt och öka, som mialena föreslår, men jag tror att Therese slår huvudet på spiken eller hur man säger. Runt 5:30 är nog mitt ”bekvämtempo” på sträckor upp till 10 km men jag har farter under 5:00 i mig eftersom jag sprang Midnattsloppet under 50 minuter. Så problemet är nog att jag hamnar i ”mys-läge” och pinnar på i 5:30 och stannar där av bekvämlighet. Det gäller alltså bara att övertala mig själv att öka och hålla det högre tempot. Det är nog enda vägen till att få ett snabbare ”bekvämtempo”…
    Tack för alla tips och idéer!

    Svara

  7. Nu när jag är skadad så tränar jag alla mina pass progressivt och det rekommenderas. För det första, starta lungt och fint. Första km är alltid, alltid, alltid den långsammaste. På tävling däremot är det lätt att hetsa iväg och när första km blir den snabbaste så blir totaltiden oftast den samma, men loppet blir SÅ mycket jobbigare.

    Åter till kenyanlöpandet, i mitt fall går första km på 5,10 för att avsluta i farter kring 4.25. Mitt ”komforttempo” är någonstans mellan 4,50-5,10 allt beroende på dagsform och kupering. Tävlingstempo ligger kring 4.15.

    Passet är oerhört lätt mentalt att genomföra, samtidigt som man även får den där sköna känslan av att verkligen springa och det passar speciellt när man springer distanser kring 8 km.

    Så om komforttempot är 5.30, öppna i det och låt första km gå i 5.30, andra i 5.20. Det som händer, händer under km 3-6. Avsluta de två sista km i under 5.00-fart, sista km gärna 10 sek över din 10 km fart. Passet rekommenderas;)

    Svara

  8. Posted by marathonjohan on 30 september 2009 at 14:34

    @Lena: Oj vad många bra tips! Ska verkligen försöka springa mer progressivt framöver!

    Svara

  9. Skulle just skriva nåt bra men när jag läste Lenas inlägg såg jag att det var det jag hade tänkt skriva ungefär 🙂

    Men det är också som du säger. Det hänger mycket på motivationen också. En industrilöpning på lunchen är inte jättemotiverande.

    Svara

  10. Posted by marathonjohan on 05 oktober 2009 at 11:10

    @Anders: Nej, det är nog sant. Mer motiverande att springa i skogen eller åtminstone nånstans där det är vackert!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: