Archive for juli, 2009

25 i 25 på 25

Älskar att läsa böcker om löpning eller om äventyr av olika slag. Gillade verkligen boken Ultramarathon man av Dean Karnazes så jag köpte här om dagen hans andra bok Secrets I Learned Running 50 Marathons in 50 DaysBokus. Jag har inte läst den än – bara bläddrat igenom den och kollat på bilderna 🙂 – men jag känner redan att det vore rätt häftigt att göra om hans bedrift, fast i lite mindre format och i Sverige då.

Sverige har 25 landskap

Sverige har 25 landskap

Sverige har 25 landskap och 21 län. Länen förändras ju då och då. Storlänet Västra Götaland (var väl 3-4 län innan) är ett exempel på detta och Skåne län ett annat (var två län innan).

Det känns som att om man ska göra ett äventyr av det här slaget så ska man göra nåt som består. Att springa tvärs över USA är nåt som består. USA kommer aldrig bli bredare än vad det är liksom. Samma sak att springa tvärs över Sverige eller att springa från Ystad till Treriksröset och bestiga Kebnekajse på vägen eller nåt sånt. Skulle man springa en mara i varje län är detta således inget som består. Länen kommer med all säkerhet att förändras. Landskapen är som de är. De kommer antagligen aldrig att ändras. Därför är det landskapen som ska besegras!

Målet med äventyret är alltså att springa ett marathon i varje landskap och vara klar 25 dagar efter start. Alltså en om dagen. Ungefär som att en frukt om dagen är bra för magen… Men hur gör man detta? Det lär ju vara omöjligt att springa riktiga anordnade marathonlopp under hela resan, men några kanske man kan klämma in. När ska man göra det för att lyckas pricka så många riktiga maror som möjligt? Jag lär ju behöva kontakt med idrottsföreningar i varje landskap för att få tillgång till banskisser (så att jag t.ex. kan springa Månkarbo Marathon en dag när det egentligen inte är just denna tävling). För att ”bara” springa 4,2 mil i ett landskap verkar lite för lätt rent planeringstekniskt. Det ska nog vara riktiga banor i alla fall.

Jag hoppas att jag får mer kött på benen efter att ha läst Deans bok men kan nog inte räkna med den sponsring och uppbackning som han hade men nåt företag kanske kan haka på och sponsra med nåt i alla fall.

Vill bara poängtera att detta inte är nåt jag tänker mig att genomföra i år eller ens nästa år. Behöver träna upp mig ännu mer på långa distanser för att klara av den fysiska utmaningen. Men om nån är intresserad redan nu av att eventuellt hänga med på ett såndant äventyr så tveka inte utan lägg en kommentar så kontaktar jag dig! The more the merrier brukar det ju heta.

Mina efterforskningar börjar i alla fall NU!

Julis sista blev regnfritt

Sista löppasset för juli avklarat. Imorgon lär det inte bli nåt men tänkte ”pangstarta” augusti med ett långpass på lördag eller söndag. Helt sjukt egentligen att det redan är augusti, känns som om tiden går så fort nu. Bara en månad kvar som pappaledig 😦

090730

Nåja, sista löppasset blev ett pass på 13,7 km1:15:12 vilket ger ett snitt på 5:29 min/km. Inte någon raketfart direkt men det kändes nog lite annorlunda i benen efter helgens intervallpass ändå. Fast det kan lika gärna vara någon placeboeffekt kanske… Stort tack till Lillkillens mormor och morfar som lekte, läste och busade under tiden jag sprang! Jag hade i alla fall tur med vädret för knappt hade jag hunnit hem så öppnade sig himlen och ner forsade allt vatten som finns i alla världens hav kändes det som. Det enda vatten som föll över mig var dock duschens lagom varma strålar! 🙂

Äntligen intervaller

Igår var det så äntligen dags. INTERVALLER! Wheeii…

Jag hade nog ganska låga förväntningar på hela passet, det var nog nästan ett år sedan jag gjorde intervallpass sist och då mindre strukturerat än gårdagens pass var tänkt att bli. Har ju följt en del löparbloggar av bloggare som verkligen kan detta med intervaller så jag hade ju lite mer kött på benen den här gången.

Lördagskvällen ägnades till viss del åt att komma på någonstans att göra själva intervallerna. Tillsammans med hustrun kom jag fram till att grusvägen/stigen längs järnvägen vid Lillhagen vore perfekt. Så så blev det.

Uppjogg nedför?! Låter knäppt men det var nog bra. Hittade markeringen som jag kollat ut på kartan och gasade på för intervall nummer 1. Fick ställa om displayen på min Garmin i farten för att kunna se etapptid och etappfart. Kände att det var lite svårt att hålla exakt rätt fart. Försökte – på inrådan från Anna – hålla 4:20-fart men pendlade nog i verkligheten mellan 4:10 och 4:30. Totaltiden på etappen blev dock ganska rätt.

Någon/några minuters gåvila och sedan på det igen. Samma väg fast åt andra hållet. Första etappen var svagt uppför och medvind så nu blev det svagt nedför och motvind. Etappen gick bra och så även 3:e och 4:e även om jag kände att benen önskade att jag skulle återgå till mystempot 5:30 mitt under etapp 4.

intervallinfo från jogg.se

intervallinfo från jogg.se

Målet var 4 x 1000m och så blev det. Det kändes bra och jag fick nog blodad tand. Kul med lite fart ibland… Ska verkligen försöka få in ett intervallpass – det behöver ju inte bli blodigare än så här – minst en gång varannan vecka. Lite varierande tider på etapperna men, som sagt, jag tyckte det var svårt att verkligen pricka 4:20-målet… Det kanske blir bättre med tiden?!

Tempoväxlingar

Efter att ha känt mig lite kass i några dagar gav jag mig igår ut på en kortare runda för att känna efter hur kroppen egentligen mådde. 5,75 km på 29:01 (5:02 min/km) och känslan i kroppen var att allt var ok. GÔTT!!

Samordnade med svärmor och svärfar så att de kunde vakta Lillkillen medan jag tog ett pass i Skatås i förmiddags och strax innan 10 trotsade jag regnet. Det regnade inte så särskilt mycket när jag gav mig av men det blev bara mer och mer under passets gång.

regn

Efter ca 3 km av den 11,75 km långa rundan var jag rejält blöt. Hela jag var verkligen genomblöt in till skinnet (tänk att det kunde regna genom min Finisher-tröja från Stockholm Marathon :)) Det kändes bra i kroppen, det var skönt att vara ute men på nåt sätt kände jag att jag ville göra nåt mer.

Hur jag kom på det vet jag inte men jag tog sikte på en lyktstolpe ca. 4 lyktstolpar framför mig och höjde tempot rejält tills jag passerat den stolpen. Inte så mycket att det kan anses som rush eller spurt eller nåt sånt utan till ett tempo som ändå var löptempo, bara aningen snabbare än mitt feelgood-tempo. Saktade sedan ner till mitt vanliga tempo tills jag passerat 2-3 lyktstolpar och upprepade sedan samma procedur ett antal gånger.

Jag kände inte riktigt för dessa tempoväxlingar (i brist på bättre ord, det kanske kan klassas som fartlek eller konstiga intervaller?) hela rundan men jag gjorde nog ett 20-tal sådana fartökningar i alla fall.

Resultatet då? Förbättrade mitt pers på denna runda med drygt 3 minuter. 11,75 km på 57:11 (4:52 min/km) är det snabbaste jag gjort på en sträcka > 10k i år.

Grymt nöjd, ska verkligen försöka fortsätta med detta och vill få in några riktiga intervaller också. Nån som kan tipsa mig om vilka farter jag ska sikta på om jag ska köra 1000m-intervaller? Och hur många ska jag springa? Tacksam för tips!

Ultratankar

Jag skrev i ett tidigare inlägg om att jag skulle plita ner mina tankar om ultralöpningsdebuten och kanske några jämförelser mellan ultramarathon och ”vanlig” marathon. Detta inlägg kommer här… Så ni som har väntat kan sluta vänta och börja läsa.

Först och främst vill jag bara säga jag ”bara” sprungit ett 6-timmarslopp. Handlar det om 12-timmars eller längre tidslopp eller rent av om distanslopp (>42195m) så finns säkert andra skillnader och/eller likheter som är värda att ta upp. Fyll i så fall gärna på med en kommentar nedan!

Långt...

Långt...

Distansen skiljer sig ju åt. På tidsloppen vet man ju inte hur långt det blir, det är ju själva poängen, men de allra flesta kommer över marathondistansen även på ett 6-timmarslopp. Självklart är det tyngre för kroppen – men även för psyket – att springa längre än marathon än att springa marathon.

Servicen har vi varit inne på i tidigare inlägg som handlade om stora och små marathonlopp. Ett stort marathon som Stockholm har vätskekontroller var 3:e km och utdelning av saltgurka och buljong och bananer och f-n och hans mormor. Ett mindre lopp, som Göteborg Marathon har kanske kontroller var 5:e km eller ibland ännu mer sällan. Tidslopp går oftast på korta banor, från 400 – 1200 m, och en servicestation längs varvet. Således har man aldrig mer än ett varv till nästa vätskekontroll. Erfarenheten från mitt ultralopp är att utbudet av dryck och energi är mer varierat på ett ultralopp än på ett vanligt marathonlopp. I Trollhättan bjöds det på vatten, saft, sportdryck, cola, mackor, köttbullar, soppa, energibars, godis, kakor, bullar, m.m., m.m.

Gemenskapen är en helt annan på ultralopp. Det känns som att tävlingsmomentet i ett ultralopp mer är ”mot sig själv” än mot andra. Som att de andra deltagarna i loppet är medtävlande iställer för motståndare. Denna känsla har jag inte fått i marathonlopp eller andra mindre lopp (som halvmaror och milar). På en varvbana kan den som i slutänden vinner loppet springa ett varv eller två med den som i slutänden blir sist, bara det känns rätt häftigt.

Inställningen som behövs när man startar i ett ultralopp är helt annorlunda än i ett marathon. Man måste redan från början fylla på med energi ofta och spara på krafterna för att kunna hålla ett jämnt tempo och inte köra slut sig på det första fyra milen. För oss löparamatörer (där jag placerar mig själv i alla fall) är liksom inte frågan hur fort det gick eller hur långt man kom utan snarare att man klarade det, oavsett tid och placering.

Känslan när loppet är klart liknar iofs den euforiska känsla som man har efter ett fullbordat marathon, men på något sätt kändes det mycket mer. Samtidigt kändes det helt naturligt och som att det var väl inget…

Jag har säkert glömt något men dessa saker är de jag tänkt mest på när jag jämfört min upplevelse från Stockholm Marathon med min upplevelse från Trollhättan 6H. Så vad innebär detta nu då? Ska MarathonJohan transformeras till UltramarathonJohan? Nja, det tror jag nog inte. Jag känner att jag skulle vilja testa på ett 12H och kanske ett 24H. Fler 6H kommer det att bli eftersom det erbjuds få marathonlopp i min närhet så kan jag ta ett sådant istället. Distanslopp då? Kanske något kortare som Lidingö Ultra (50k) eller liknande. Att nu – efter ett 6H – börja tänka på längre grejer känns bara knäppt.

Välbehövlig vila

Hade tänkt ge mig ut på ett lagom snabbt 10k-pass igår men det var nåt som inte riktigt kändes bra. Jag var trött och kände mig lite nere så jag och frugan satte på en film medan Lillkillen sov. Det blev ”Seven pounds” med Will Smith och den kan jag verkligen rekommendera.

Idag känner jag mig fortfarande inte riktigt 100… Det är nåt som spökar i kroppen men jag tänker ta mig en välförtjänt vila. De senaste månaderna har jag höjt träningsdosen från ca 5-6 timmar i månaden till 15-20 timmar i månaden. Inte konstigt om kroppen vill vila lite.

Långpass

Enligt en artikel i senaste Runners World ska en marathonlöpare – på motionsnivå – springa 55-100 km i veckan. Under hela året har jag gjort en – just det, EN – sådan vecka… Och det var den veckan som det var 6-timmars i Trollhättan där enbart tävlingen bidrog med 50 km till veckosumman på 63 km.

Enligt samma artikel – eller kanske en parallell artikel – är långpassen nyckeln för att bli en bra marathonlöpare. Det köper jag fullständigt. Hur många långpass har jag då gjort under året? Ja, hur definierar man långpass? Det är en fråga som jag vet har varit uppe på jogg.se flera gånger men personligen definierar jag det – i alla fall för tillfället – som ett löppass som varar i mer än 90 minuter. Antal sådana under året: 0
Ni läste rätt: noll…

Dags att göra nåt åt detta. Egentligen är det konstigt att jag ens klarar av att springa maror med den brist på långpass jag lider av. Igår gav jag mig ut på ett långpass på 24 km som skulle bli – läs och häpna – mitt första träningspass över halvmaradistansen. Snörade på mig skorna, satte på mig vätskebältet som inte använts på nåt år eller så och gav mig av i lugn och ro. Eftersom vätskebältet var på fick jag också med mig telefonen och använde den rudimentära kameran som denna utrustats med för att dokumentera passet. Avslutningsvis en ”banskiss” från SportTracks också så att ni ser var jag sprang.
Det var en bra dag igår således… Och några situps och benlyft sent på kvällen fick räknas som ”dagens core” i Snorkfrökens core-utmaning.

Parallellt med E6 norrut förbi Bäckebol

2,4 km / 12min: Parallellt med E6 norrut förbi Bäckebol

Utsikt mot Angeredsbron (från Orrekulla ind.omr.) som jag ska springa uppför om en stund

5,9 km / 31min: Utsikt mot Angeredsbron (från Orrekulla ind.omr.) som jag ska springa uppför om en stund

Utsikt söderut från Angeredsbron

7,3 km / 40min: Utsikt söderut från Angeredsbron

Gårdstenstunneln var ingen lek... trafikerade tunnlar är sällan det

8,1 km / 45min: Gårdstenstunneln var ingen lek... trafikerade tunnlar är sällan det

Göteborgs spårvagnsnät går sällan under jorden men här, in mot Hammarkullen, gör den faktiskt det

11,1 km / 1h01min: Göteborgs spårvagnsnät går sällan under jorden men här, in mot Hammarkullen, gör den faktiskt det

Det luktade Grillchips när jag sprang förbi Estrellafabriken

11,3 km / 1h03min: Det luktade Grillchips när jag sprang förbi Estrellafabriken

Natursköna GC-vägar förbi Hjällbo och Eriksbo

12,9 km / 1h11min: Natursköna GC-vägar förbi Hjällbo och Eriksbo

Tack och lov slapp jag springa uppför Burmabacken - med 13% lutning - till Kortedala

15,7 km / 1h27min: Tack och lov slapp jag springa uppför Burmabacken - med 13% lutning - till Kortedala

Tankade på Preem i Gamlestaden - tack för det! Ja, vatten alltså...

19,3 km / 1h49min: Tankade på Preem i Gamlestaden - tack för det! Ja, vatten alltså...

Snart hemma. Tingstadstunneln repareras vilket innebär mer eller mindre trafikkaos som dock INTE syns här...

20,9 km / 1h58min: Snart hemma. Tingstadstunneln repareras vilket innebär mer eller mindre trafikkaos som dock INTE syns här...

Dagens banskiss

Dagens banskiss